Muddringsprojektet

Hela muddringen från start till invigning!

Sikmarsundet i modern historia

(Sammandrag från  Sikmarö och Sikmarsundet  EN HISTORIK)

Under 1950- 1960 -talet började stränderna runt Sikmaröfladen och kringliggande områden att bebyggas av fritidsboende, som hade upptäckt detta smultronställe med obruten mark och stora strövområden.  Ett mindre antal permanentboende hade sedan lång tid tillbaka funnit sin fasta boplats i Sikmarö och Boda. Men man upptäckte också att Sikmaröfladen höll på att förvandlas till en insjö. Kanalen  som var en gammal naturlig farled till Svartlögafjärden grundades upp alltmer genom landhöjningens verkningar och en alltmer tilltagande vassväxtlighet. Mindre båtar med små utombordsmotorer kunde under extrema högvattensförhållanden fortfarande färdas genom Sikmarökanalen. Efter varje tur genom kanalen hade ”viss” muddring åstadkommits genom propellerverkan. En svans av vass medfördes till respektive kanalmynningar, varpå motorerna måste stannas, hissas upp och propellrarna rengöras. Vid lågvatten, som i regel inträffar vid  högtryck och vackert väder var kanalen så grund på vissa ställen att man måste staka sig ut och på vissa ställen kunde man vada över kanalen.  Det hände också att man måste gå vid sidan av kanalen och med lina dra båtarna över de grundaste ställena.

Men det finns som bekant inget ont som inte för något gott med sig. När man ”träffades” i kanalen så blev ofta det allmänna samtalsämnet att man borde göra något åt kanaleländet.  Försök gjordes att spränga kanalen i syfte att nå en viss fördjupning.  En frivillig insamlig med 25 kronor per fastighetsägare gjorde det möjligt att finansiera projektet. Resultatet blev dock inte det väntade, massorna flög upp i luften men hamnade i princip hamnade på samma ställen de kommit från.

Enskilda arbetsgrupper bildades och naturvårdsverket uppvaktades genom en skrivelse med begäran om statsbidrag till genomförande av en uppmuddring av kanalen. Naturvårdsverket avslog vår begäran.

Den 16 juli 1977 bildades Föreningen för Sikmarsundets Bevarande (FFSB)  i syfte att genomföra en uppmuddring av Sikmarökanalen och Bodaviken. Ett enhälligt årsmöte beslöt att nu skulle en uppmuddring komma till stånd. Anbud togs in från olika entreprenörer och kostnadsberäkningarna kom att sluta på 250 000 kronor, vilket innebar en insats på ca 8 000 kronor per fastighetsägare. Finansieringen löstes genom ett tioårigt banklån i Roslagen sparbank.

Kanalmuddringen

Lördagen den 12 november 1977 var det dags för start av muddringsarbetet och det stora äventyret kunde äntligen börja.  Muddringen genomfördes med den s.k. sugmuddringsmetoden.   Sugmuddring är den mest miljövänliga metoden och går ut på att bottenmassorna skruvas loss av en stor skäranordning och massorna pumpas upp på land i kraftiga polytenrör.  Långnäset belägen i södra delen av Sikmarsundet var det första invallningsområdet. Ett stort antal träd fälldes och lades i botten på de ca 4 meter höga vallarna, som tjänstgjorde som ”murar” för att förhindra de lösa muddringsmassorna från att flyta ut i Sikmarsundet igen.

Avsikten var att Långnäset skulle kunna ta emot alla de ca. 30 000 kbm muddringsmassor som skulle muddras från kanalens botten.  Men mitt under pågående muddringsarbeten brast den nedre av de två vallarna genom att den började glida på underliggande berg. Vi tvingades därför söka oss nya invallningsområden och kontakt togs med Sunda gård. Tillstånd erhölls att disponera Sylarudden som uppläggningsplats. Men det som hände på Långnäset kom tyvärr också att hända på Sylarudden dvs vallen brast. Larmet gick en lördagskväll. Genom kedjeringning ställde ett femtontal medlemmar upp och fällde träd och förstärkte vallen. Genom denna snabba insats förhindrades en mindre katastrof.

Eftersom  muddringsmassorna innehöll ca 70 procent vatten var dimensioneringen av bassängerna svåra att förutberäkna.  Sylarudden fylldes därför alltför snabbt. Vi tvingades återigen att vädja till Sunda gård om att få disponera ytterligare mark för resterande muddringsmassor.  Genom välvilligt tillmötesgående kunde vi disponera ett relativt stort område åkermark på Sunda. En ny invallning med sk vattenport måste iordningställas och våra ekonomiska kalkyler höll därför inte längre.  Vi tvingades låna upp ytterligare 10 000 kronor i Rosslagens sparbank.

Medlemmarna ställde solidariskt upp på dessa villkor. Även entreprenören hade problem och pumpade nu upp 80 procent vatten.  Det sista invallningsområdet vattenfylldes alltför snabbt. Även den vallen höll på att brista.  Genom en ”brandkårsutryckning” inköptes ett lass timmerstockar för att förstärka vallen. Denna gång klarade vi oss också med blotta förskräckelsen.
Det skulle kunna skrivas mycket mer om alla de incidenter som inträffade men mycket positivt hände också. Det skapades en laganda, inte bara bland de sju ”kanalråden” i styrelsen utan även bland medlemmarna. Många är bevisen om enskilda och kollektiva insatser. Som exempel kan nämnas att styrelsen sammanträdde 24 gånger under det första verksamhetsåret.

Medan muddringsarbetet ännu pågick fastställdes invigningsdagen till den 29 juli 1978.  Klarblå himmel och en strålande sol inramade högtidsdagen som besöktes av ca 200 deltagare. En mängd båtar trängdes runt ”Slangen ” där den svenska flaggan och flaggspel hissats i topp på föreningens flaggstång. Solna Brass stod för det musikaliska inslaget följt av högtidstal, vattenskidåkning mm. Innehållet i de medhavda picknickkorgarna smakade utsökt och alla de närvarande stortrivdes.

Vi var förvarnade om att en viss uppgrundning skulle ske efter uppmuddringen med ca 20 cm och detta har stämt. Därefter har vid de upprepade kontrollmätningar som genomförts fram till idag , vattendjupet i stort varit oförändrat i kanalen. Visst underhåll i form av vassbekämpning och kompletterande muddringsarbeten har utförts och måste också göras i framtiden. Länsstyrelsens naturvårdsenhet anser att uppmuddringen av Sikmarökanalen är det största enskilda muddringsprojekt som genomförts i modern tid.

 

Film från muddringsprojektets start fram tom invigningen: <http://www.sikmarosundet.se/VTS_01_1.mp4>

Föreningen för Sikmarösundets bevarande